Borgvattnets prästgård
en verklig historia baserad av Paulina sundgren.
Lisa börjar packa sin väska för hon ska åka med Frida till Östersund och övernatta i "Borgvattnets prästgård" i ett dygn.
Precis när hon ska lägga i sin camera så ringer det på dörren.
Det är Frida , hennes mamma sitter i bilen och "tutar" för vi måste hinna i tid annars blir det en sån jobbig trafik.
Vi skyndar oss och springer till bilen, Nej jag glömde min mobiltelefon !.
- Det gör inget säger Erika , det finns ändå ingen teckning där uppe.
Nu har vi åkt 35 mil och både jag , Frida och Fridas mamma är hungriga.
så vi stannar i tönnerbro och käkar, nu har vi bara 10 mil kvar till Östersund.
Efter en lång bilresa så är vi framme , Fridas mamma hjälper oss med väskorna och att packa upp.
Vi ska sova i så kallade "det blå rummet".
När vi har bosatt oss i rummet så knackar det plötsligt på dörren.
Det är Pia hon är guide här.
- Hej , jag heter Pia anige , och jag bor i rummet bredvid och om jag inte är i rummet så är jag på kontoret på nedervåningen precis vid toaletten.
Jag hoppas att ni kommer att trivas , och var försiktiga.
vad menade hon med försiktiga , det händer vell inget här ?.
-Har du inte hört?.
Nej vadå ?.
-För länge sen , så var det en änka och hennes make och 10 barn som bodde här.
-Och när hon skulle föda sitt Elfte barn så avled hon i barnkammarn.
-Och hennes make blev förtvivlad och gick till bårhuset för att hämta hennes lik och bära hem det för att låta det rutna.
-Sen dess har det varit som en förbannelse över det här huset.
-Ungdomar har blivit släpade i benen upp för trapporna och blivit tagna i armarna.
Usch !, skräm inte upp mig mer nu.
-Haha.
Plötsligt började vi höra prassel nere i köket, Erika tog min hand och jag kännde hur hon svettades.
Haha , och du som skrämmde upp mig med dina berättelser.
-Men jag trodde ju inte att dom var sanna!.
Erika går mot trappan för att lyssna och se om hon ser nåt, men hon såg inget, det ända hon såg var att ytterdörren stod öppen.
Jag och Erika börjar gå ner för trappan och gå in mot köket.
Men det var ju ingen anna än Pia som höll på att packa upp varorna.
-Varför ser ni så rädda ut?, kom och hjälp till nu istället.
Vid matbordet:
-Vad sitter ni och viskar om då ?, undrar Pia.
Jo, Erika säger att det är som en förbannelse här i huset, är det sant ?.
-En förbannelse heter det väl inte , men man kan vell säga att det är dom från andra sidan som inte har gått vidare.
-för länge sen så var det en en ung änka som fick ett barn som var oönskat.
så hon kvävde hon/han och grävde ner barnets kropp ungefär där borta vid fiskeboden.
Men jag har hört en annan verision , att det var en änka som dog i barnkammarn efter att hon hade fött sitt Elfte barn.
-Jo ,det finns så många verisioner om det här huset, man vet liksom inte vilken man ska tro på, Säger Pia.
-Och det här hände den 23 maj 1945, säger pia.
Då kom jag och tänka på att igår var det den 22 maj för då fyllde min bror år, så den 23 maj.......är ju idag!.
När vi hade ätit klart så var klockan 23:55 och vi bestämde oss för att lägga oss.
Kl 23.59 så hade Erika somnat och hon hade sin nalle som hon hade fått av sin farmor när hon var liten, hon kan liksom inte vara utan den alls.
Men när jag väl var på väg att somna så blåste fönstret upp och gardinerna ramlade ner och och tavlorna hände snett.
Jag ropade på Erika för att kolla om hon var vaken, men hon sov.
Så jag gick upp för att ruska på henne, men hon vaknade inte.
Plötsligt så fick jag ett starkt lysande ljus framför mig.
och jag vände mig om för att det var så starkt.
När jag öppnade ögonen så såg jag att ljuset stannade på en av tavlorna som inte hade ramlat ner.
Och på det fotot så var det en bild av en liten pojke som satt i en stol
Jag kollade noga på honom och jag såg att han hade ett litet ärr ovanför ögat.
Det var ett speciellt ärr som jag kände igen att jag hade sett förr.
Sen blev allt svart och jag föll ihop.
Det är en ny morgon, jag vaknar av att Erika letar efter något.
Vad är det du letar efter ?.
-Min nalle!, min nallen är borta.
Jag ser mig omkring och märker att fönstret är stängt ,gardinerna hänger på plats och tavlorna hänger som dom ska.
Erika river upp hela sängen och jag suckar, jag går till fönstret och ser att där , där borta vid fiskeboden ligger ju Erikas nalle.
Erika springer ner för trappan och jag följer efter.
Men när vi väl hade kommit dit så plockar en gubbe upp nallen och kollar noga på den.
-Är det här eran nalle ?.
JA , svara erika lyckligt men ända skräckslaget och försöker ta nallen.
Men gubben stirrar in i våran ögon och säger
-Ni ska låta bli och slänga onödiga saker här på min trädgård, sen gick han.
Ärret , ärret!?.
Han hade ärret som jag såg på fotot inne i det "Blå rummet".
det var precis lika och på samma ställe.
Jag sprang efter för att få reda på hur han hade fått det.
Men han var plötsligt spårlöst försvunnen.
Pia ropar på oss genom fönstret att det är lunch nu.
-Vad är det Lisa , är det något på tok?.
Vem är den där trädgårdsmärstaren ?.
Han heter isac klyft, han är verkligen duktig.
Han är nog en av dom bästa trädgårdsmästare här i jämtland, Han jobbade här när han var liten också , det är nog därför han är så duktig.
Vadå da?, undrar Pia.
Han hade ett ärr ovanför ögat , vet du något om det ?.
-Ja, jag har hört att han fastnade i en fiskekrok och spräckte ögonbrynet.
Jag springer ut till fiskboden och letar efter honom , för om han nu hade jobbat här sen han var liten och hade fått en fiskekrok i ögat så borde ju han befinna sig i fiskeboden!.
När jag hade kommit till fiskeboden så står det en stor spade iför dörren, den spaden ger en stark lysande skymt av ett ljus som var så starkt att jag vänder mig om och blundar, sen så kollar jag upp och ser att ljuset lyser upp till ett fönster som ser bekant ut och det är i det "blå rummet".
Så det var inte som från andar sidan utan en spade som kastade ljusstrålar.
Jag lyfter bort spaden och öppnar dörren , jag ropar isac.
Isac!?.
-Hur kom du in?.
Genom dörren , hur annars skulle jag kunna komma in?.
Jag undrar hur du just började jobba här och varför?.
-Isac tittar på mig och säger
-Sätt dig.
-Jo , alla dom här historierna som alla berättar om som handlar just om det här huset, ingen av dom är sanna.
Nehe , ge mig din verision då.
Jag blev för länge sedan övergiven av min mor som inte ville ha mig , och hon gav mig till hennes syster och hennes make som bodde själva i det här huset.
Och jag trivdes verkligen här och jag jobbade i trädgården med min Farbror .
Men en dag så dog min moster av tuberkulos och min Farbror blev så förtvivlad att han tog hennes kropp och begravde det här på trädgården och planterade hennes favoritblommor på hennes grav.
Men 1976 så dog min farbror i en vanlig död , så jag har tagit hand om den trädgården och det här huset , tills alla människor kom och förstörde huset med att medier skulle komma hit.
Jag pratade länge med Isac och fick höra hans verision och uppväxt
Dagarna hade gått och vi skulle fara hem igen.
Erikas mamma hämtade oss och hjälpte oss med pakningen .
Vi sa hej då till Pia och huset , vi satte oss i bilen och skulle åka.
Men jag såg inte Isac någonstans , han skulle ju säga hej då?.
Erikas mamma frågade om vi hade haft kul , och vi log på varann och svarade Ja.
Hihi.
Det var en regnig dag som hade kommit , jag och min mamma satt vid köksbordet och läste i tidningen.
-Titta Lisa, det är en artikel om biorgvattnets prästgård.
Va ?
Det stod att efter många år här på borgvattnets prästgård så hade det beslutas att det inte skulle fortsätta några övernattningar här på gården efter att Isac Klyft hade berättat om en flicka som hette Lisa Fylke som hade fått han på andra tankar och att han hade bestämt sig för att berätta den riktiga verisionen om huset.
Och att han skulle få bo själv där för resten av sitt liv.
Och han sa att det var TACK vare Lisa som han hade fått sig på andra tankar.
Lisa log.
Slut
en verklig historia baserad av Paulina sundgren.
Lisa börjar packa sin väska för hon ska åka med Frida till Östersund och övernatta i "Borgvattnets prästgård" i ett dygn.
Precis när hon ska lägga i sin camera så ringer det på dörren.
Det är Frida , hennes mamma sitter i bilen och "tutar" för vi måste hinna i tid annars blir det en sån jobbig trafik.
Vi skyndar oss och springer till bilen, Nej jag glömde min mobiltelefon !.
- Det gör inget säger Erika , det finns ändå ingen teckning där uppe.
Nu har vi åkt 35 mil och både jag , Frida och Fridas mamma är hungriga.
så vi stannar i tönnerbro och käkar, nu har vi bara 10 mil kvar till Östersund.
Efter en lång bilresa så är vi framme , Fridas mamma hjälper oss med väskorna och att packa upp.
Vi ska sova i så kallade "det blå rummet".
När vi har bosatt oss i rummet så knackar det plötsligt på dörren.
Det är Pia hon är guide här.
- Hej , jag heter Pia anige , och jag bor i rummet bredvid och om jag inte är i rummet så är jag på kontoret på nedervåningen precis vid toaletten.
Jag hoppas att ni kommer att trivas , och var försiktiga.
vad menade hon med försiktiga , det händer vell inget här ?.
-Har du inte hört?.
Nej vadå ?.
-För länge sen , så var det en änka och hennes make och 10 barn som bodde här.
-Och när hon skulle föda sitt Elfte barn så avled hon i barnkammarn.
-Och hennes make blev förtvivlad och gick till bårhuset för att hämta hennes lik och bära hem det för att låta det rutna.
-Sen dess har det varit som en förbannelse över det här huset.
-Ungdomar har blivit släpade i benen upp för trapporna och blivit tagna i armarna.
Usch !, skräm inte upp mig mer nu.
-Haha.
Plötsligt började vi höra prassel nere i köket, Erika tog min hand och jag kännde hur hon svettades.
Haha , och du som skrämmde upp mig med dina berättelser.
-Men jag trodde ju inte att dom var sanna!.
Erika går mot trappan för att lyssna och se om hon ser nåt, men hon såg inget, det ända hon såg var att ytterdörren stod öppen.
Jag och Erika börjar gå ner för trappan och gå in mot köket.
Men det var ju ingen anna än Pia som höll på att packa upp varorna.
-Varför ser ni så rädda ut?, kom och hjälp till nu istället.
Vid matbordet:
-Vad sitter ni och viskar om då ?, undrar Pia.
Jo, Erika säger att det är som en förbannelse här i huset, är det sant ?.
-En förbannelse heter det väl inte , men man kan vell säga att det är dom från andra sidan som inte har gått vidare.
-för länge sen så var det en en ung änka som fick ett barn som var oönskat.
så hon kvävde hon/han och grävde ner barnets kropp ungefär där borta vid fiskeboden.
Men jag har hört en annan verision , att det var en änka som dog i barnkammarn efter att hon hade fött sitt Elfte barn.
-Jo ,det finns så många verisioner om det här huset, man vet liksom inte vilken man ska tro på, Säger Pia.
-Och det här hände den 23 maj 1945, säger pia.
Då kom jag och tänka på att igår var det den 22 maj för då fyllde min bror år, så den 23 maj.......är ju idag!.
När vi hade ätit klart så var klockan 23:55 och vi bestämde oss för att lägga oss.
Kl 23.59 så hade Erika somnat och hon hade sin nalle som hon hade fått av sin farmor när hon var liten, hon kan liksom inte vara utan den alls.
Men när jag väl var på väg att somna så blåste fönstret upp och gardinerna ramlade ner och och tavlorna hände snett.
Jag ropade på Erika för att kolla om hon var vaken, men hon sov.
Så jag gick upp för att ruska på henne, men hon vaknade inte.
Plötsligt så fick jag ett starkt lysande ljus framför mig.
och jag vände mig om för att det var så starkt.
När jag öppnade ögonen så såg jag att ljuset stannade på en av tavlorna som inte hade ramlat ner.
Och på det fotot så var det en bild av en liten pojke som satt i en stol
Jag kollade noga på honom och jag såg att han hade ett litet ärr ovanför ögat.
Det var ett speciellt ärr som jag kände igen att jag hade sett förr.
Sen blev allt svart och jag föll ihop.
Det är en ny morgon, jag vaknar av att Erika letar efter något.
Vad är det du letar efter ?.
-Min nalle!, min nallen är borta.
Jag ser mig omkring och märker att fönstret är stängt ,gardinerna hänger på plats och tavlorna hänger som dom ska.
Erika river upp hela sängen och jag suckar, jag går till fönstret och ser att där , där borta vid fiskeboden ligger ju Erikas nalle.
Erika springer ner för trappan och jag följer efter.
Men när vi väl hade kommit dit så plockar en gubbe upp nallen och kollar noga på den.
-Är det här eran nalle ?.
JA , svara erika lyckligt men ända skräckslaget och försöker ta nallen.
Men gubben stirrar in i våran ögon och säger
-Ni ska låta bli och slänga onödiga saker här på min trädgård, sen gick han.
Ärret , ärret!?.
Han hade ärret som jag såg på fotot inne i det "Blå rummet".
det var precis lika och på samma ställe.
Jag sprang efter för att få reda på hur han hade fått det.
Men han var plötsligt spårlöst försvunnen.
Pia ropar på oss genom fönstret att det är lunch nu.
-Vad är det Lisa , är det något på tok?.
Vem är den där trädgårdsmärstaren ?.
Han heter isac klyft, han är verkligen duktig.
Han är nog en av dom bästa trädgårdsmästare här i jämtland, Han jobbade här när han var liten också , det är nog därför han är så duktig.
Vadå da?, undrar Pia.
Han hade ett ärr ovanför ögat , vet du något om det ?.
-Ja, jag har hört att han fastnade i en fiskekrok och spräckte ögonbrynet.
Jag springer ut till fiskboden och letar efter honom , för om han nu hade jobbat här sen han var liten och hade fått en fiskekrok i ögat så borde ju han befinna sig i fiskeboden!.
När jag hade kommit till fiskeboden så står det en stor spade iför dörren, den spaden ger en stark lysande skymt av ett ljus som var så starkt att jag vänder mig om och blundar, sen så kollar jag upp och ser att ljuset lyser upp till ett fönster som ser bekant ut och det är i det "blå rummet".
Så det var inte som från andar sidan utan en spade som kastade ljusstrålar.
Jag lyfter bort spaden och öppnar dörren , jag ropar isac.
Isac!?.
-Hur kom du in?.
Genom dörren , hur annars skulle jag kunna komma in?.
Jag undrar hur du just började jobba här och varför?.
-Isac tittar på mig och säger
-Sätt dig.
-Jo , alla dom här historierna som alla berättar om som handlar just om det här huset, ingen av dom är sanna.
Nehe , ge mig din verision då.
Jag blev för länge sedan övergiven av min mor som inte ville ha mig , och hon gav mig till hennes syster och hennes make som bodde själva i det här huset.
Och jag trivdes verkligen här och jag jobbade i trädgården med min Farbror .
Men en dag så dog min moster av tuberkulos och min Farbror blev så förtvivlad att han tog hennes kropp och begravde det här på trädgården och planterade hennes favoritblommor på hennes grav.
Men 1976 så dog min farbror i en vanlig död , så jag har tagit hand om den trädgården och det här huset , tills alla människor kom och förstörde huset med att medier skulle komma hit.
Jag pratade länge med Isac och fick höra hans verision och uppväxt
Dagarna hade gått och vi skulle fara hem igen.
Erikas mamma hämtade oss och hjälpte oss med pakningen .
Vi sa hej då till Pia och huset , vi satte oss i bilen och skulle åka.
Men jag såg inte Isac någonstans , han skulle ju säga hej då?.
Erikas mamma frågade om vi hade haft kul , och vi log på varann och svarade Ja.
Hihi.
Det var en regnig dag som hade kommit , jag och min mamma satt vid köksbordet och läste i tidningen.
-Titta Lisa, det är en artikel om biorgvattnets prästgård.
Va ?
Det stod att efter många år här på borgvattnets prästgård så hade det beslutas att det inte skulle fortsätta några övernattningar här på gården efter att Isac Klyft hade berättat om en flicka som hette Lisa Fylke som hade fått han på andra tankar och att han hade bestämt sig för att berätta den riktiga verisionen om huset.
Och att han skulle få bo själv där för resten av sitt liv.
Och han sa att det var TACK vare Lisa som han hade fått sig på andra tankar.
Lisa log.
Slut
Gjorde klart min uppsats i svenska fick VG !.
HISS ELLER DISS?.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar